Svensk ordbok 2009, webbversion
[häv`-el.hä`v-]
verb hävdade hävdat
hävd·ar●prestera resultat väl jämförbara med övrigas
vid tävling e.d.
psykol.svenskarna lyckades inte hävda sig i olympiadenfirman hävdar sig väl i den hårda konkurrensen○äv. med klandrande innebördi tal eller uppträdande markera sin egen persons betydelse
i alltför hög grad och utan hänsyn till andra
han ska alltid hävda sig på de andras bekostnadmänniskans medfödda behov att hävda sighan försökte hävda sig med snabba motorcyklar och racerbilarhävda sig (i ngt), hävda sig (mot ngn/ngt)sedan 1894